Jag säger ofta orden att "det här är nog en av världens bästa låtar" och att slängas med de orden är väl lite ajabaja.. Någon gång ska jag göra en 20 topplista på le crème de la crème men inte idag. Idag ska ja förklara varför en viss låt tar extra stort utrymme i mitt hjärta. Nämligen Bruce Springsteen's Jungleland. En klassiker för många som med sina triumferande 10 min innehåller både skratt, gråt och ett av tidernas mest kända saxsolon. Sanningen är att låten är en raritet som bossen sällan spelar live, men jag har fått chansen att uppleva det mäktiga stycket, en dag jag aldrig glömmer.
Bruce är så ömtålig i sången, men ändå så pass stark att det hörs efter desperationen i midnattdjungeln till stad han bedyrar sitt liv med. Om en jakt, en dumdristig jakt som bara leder till fara och en saga om hur små partiklar av vissa människors liv är i andras ögon. Jag flämtar och kan knappt andas efter saxofonsolot tagit slut, det gör Bruce med. Tillsammans dör vi och föds på nytt med musiken och kravlar oss upp från gatan och den smutsiga och mörklagda scenen.
Jungleland är världens bästa låt - min iTunes-statistik talar sanning.
- from S. iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar